Språk för bildning har startat

Jag har tidigare skrivit om Språk för bildning, det bildningsprojekt som jag leder under året. Igår var det så dags att starta den seminarieserie där projektets sex deltagare presenterar sina ministudier av bildning i akademisk språkutbildning. Jag stod för underhållningen, ett föredrag på temat ”Vem ansvarar för språket?”. Det blev en resa som startade på Utöya och slutade i tyska ”Unwörter” (ungefär ‘icke-ord’), som koras varje år av det språkkritiska initiativet Unwort des Jahres. Publiken jag talade inför utgjordes till största delen av studenter, vilket var särskilt roligt.

Om mitt eget bidrag vill jag inte orda mer här. Allmänt är vårt projekt, tror jag, välkommet. Bildning handlar i någon mening om kärnan i universitet. Diskussioner om bildning har ju gjort comeback på senare år, som en reaktion mot den allt tydligare instrumentaliseringen av kunskap som följt i Bolognaprocessens spår. Varför håller man på egentligen, som lärare, forskare eller student? Inte är det för att formulera vattentäta ”lärandemål” för varje enskild delkurs eller räkna ut exakt hur många timmar som krävs för att förmedla stoffet i en lärobok, eller för den delen att som student veta exakt vilka sidor som måste läsas till tentan.

Nej, det är ju för rörelsens skull, rörelsen mot det obekanta, främmande, att öppna sig, att låta sig beröras och förflyttas i tanken. Det är det där stora som händer när man i efterhand plötsligt inser: jag har blivit en annan, studierna har förändrat mig på ett sätt som jag aldrig kunnat ana. Det är själva essensen i bildning, tycker jag, mötet mellan det subjektiva och det objektiva, att växa som människa i mötet med vetenskapen, att göra den till sin. Tanken är inte min eller på något vis originell. Gå gärna till en av bildningstraditionens urskrifter, ”Om den inre och yttre organisationen av de högre vetenskapliga läroanstalterna”, och ta del av Wilhelm von Humboldts resonemang. Texten finns i svensk översättning i Psykoanalytisk tidskrift 26-27 (2009).

Jag tror och hoppas att Språk för bildning kommer att åtminstone snudda vid detta förunderliga. Först ut efter mig är Andrea Castro (tisdag 7/10, kl. 15.15-16.00 i C456, Humanisten, Göteborgs universitet) med sitt föredrag ”Bildningens språk”. Här finns vårt fullständiga program. Men den som till äventyrs missar våra muntliga framföranden behöver inte hänga läpp, till våren ges samtliga studier ut i en antologi som förhoppningsvis kommer finnas fritt tillgänglig för nedladdning på nätet. Mer om detta längre fram.

Det här inlägget postades i Bildning, Språk, Utbildning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Språk för bildning har startat

  1. NN skriver:

    Ein gebildeter Mensch ist nicht der, den die Natur verschwenderisch behandelt hat; ein gebildeter Mensch ist der, der die Gaben, die er hat, gütig, weise und richtig und auf die höchste Weise gebraucht: der dies mit Ernst will; der mit festen Augen hinsehen kann, wo es ihm fehlt, und einzusehen vermag, was ihm fehlt. Dies ist in meinem Sinne Pflicht und keine Gabe; und konstituiert, für mich, nur ganz allein einen gebildeten Menschen.
    Rahel Varnhagen von Ense (1771-1833)

  2. magnuspangsal skriver:

    Liebe/r NN,
    herzlichen Dank – diese Sicht auf Bildung wäre in unserem Projekt vielleicht noch zu vertiefen.

  3. Ping: Vad är egentligen en ”hearing”? | Magnus P. Ängsal

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s