Om bildning och språk

Jag tar upp tråden från min bloggande kollega Richard Sörman, som skrivit bra om bildning och vad det kan vara i vår tid.

Vi är båda involverade i ett smärre projekt som heter Språk för bildning, finansierat av Grundtviginstitutet på Göteborgs universitet. Uppdraget går ut på att lyfta frågan vad bildning har att göra i akademisk språkutbildning. Vi är sex medarbetare inalles och jag hyser goda förhoppningar om att vi kommer att kunna säga något klokt om hur språk och bildning hänger ihop. Här kan du läsa mer om det.

Det är givetvis ett svårt uppdrag. Wilhelm von Humboldt tänkte sig ju bildning (ty. Bildung) som en inre process, som ett slags människoblivande i individens möte med omvärlden, som en särskild kvalitet som inte kan underkastas krav på nytta eller effektivitet och vars förverkligande kräver ensamhet och frihet för studenten. Hur hantera det i en tid när också humaniorastudenter förväntas vara ”anställningsbara” efter avslutad grundutbildning?

Men det är också tjusningen (och kanske den bedrägliga lockelsen) hos bildningsbegreppet, hur svårt det än är att ringa in. Det kan öppna dörren till ett rum där luften är renare att andas, där vi kan diskutera andra syften med utbildning än att mekaniskt bocka av klart definierade lärandemål. I Humboldts syn på kunskap (och bildning) finns ett stort mått av osäkerhet. Du vet inte vem du utvecklas till när du (ut-)bildar dig. Humboldt hade rätt. Jag talar av egen erfarenhet. För denna produktiva osäkerhet har dagens högskola ingen eller mycket liten förståelse.

Richard Sörman knyter sitt inlägg till Bengt Kristensson Ugglas läsvärda bok Gränspassager (2012), där bildning tänks vara förmågan att tolka och upprätta distinktioner både på bredden och på höjden i ett samhälle som flödar över av information, intryck, bilder, texter. Det har ju aldrig funnits så många och så många olika sorters texter som nu. Hur skall man orientera sig? Hur hantera de många perspektiven utan att förfalla till slapp relativism?

Bildning, svarar Kristensson Uggla – och här är det inte långsökt att knyta an till språk och språkkompetens. Om vi betraktar språk som förmedlande instans mellan människa och värld får vi anta att själva bildningsprocessen sker i och genom språk, på ett eller annat sätt. Fortsättning följer.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Bildning, Forskning, Språk, Utbildning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Om bildning och språk

  1. Ping: Apan och bildningen | Magnus P. Ängsal

  2. Ping: Apan och bildningen | Magnus P. Ängsal

  3. Ping: Språk för bildning har startat | Magnus P. Ängsal

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s