Limerick om Ulf Ekmans avfall från Livets Ord

En pastor (på Västkusten boren),
av mången bedömd som en stor en,
blev katolsk konvertit
efter andlig gastrit
(förlåt mig, o Gud, metaforen).*

______________________

* Till skillnad från Horace Engdahls skriftställning, som jag verkligen uppskattar, är jag illa insatt i Ulf Ekmans dito. Men han är en gudabenådad (no pun intended) retoriker, elokvent som få.

Och rolig!

Jag minns en gång när jag satt framför Öppna Kanalen – där Livets Ord sänder gudstjänster med evighetslånga (no pun etc.) predikningar – och skrattade mig fördärvad åt en skildring av ett kaotisk besök i Rom: hur han och hustrun kånkade tunga resväskor längs trottoarerna i desperat jakt på hotellrum, medan vesporna knattrade och regnet hällde (har jag för mig), hur han muttrade besvärjelser och böner och talade i tungor, allt svettigare, alltmer frustrerad. Den sortens komiska distans till det heliga är typisk för en viss sorts frikyrkopredikanter. Man kan tycka vad man vill om det. Ulf Ekman behärskar stilgreppet intill fulländning.

Nu har han alltså avfallit från den karismatiska trosrörelsen och tillkännager att han ansluter sig till katolicismen. Jag har givetvis inget att tillägga i sak, bara alltså ovanstående nonsensdikt.

Det här inlägget postades i Dagsvers, Religion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s