Dags att sluta tala om ”kvalitet” i högskolan?

Man vinner inga val på högskolepolitik. Tror våra folkvalda åtminstone. Jag antar att det är därför det är så tyst i den politiska debatten om de ekonomiska styrmedel och kontrollrutiner som lagt sig som en våt filt över Sveriges lärosäten.

Men högskolefrågor berör inte en exklusiv elit. Av de 97 900 elever som lämnade gymnasiet läsåret 2008/2009 hade 45 procent gått vidare till högre studier inom tre år. Ser man enbart till gymnasiets naturvetenskapliga program var motsvarande siffra för samma år 84 procent. Allt finns att läsa i Universitetskanslerämbetets årsrapport för 2013.

Givetvis är styrningen av högre utbildning ett hot mot kvaliteten. För att en institution skall få full finansiering för sin utbildning – därmed för lärarnas löner – krävs att studenterna läser klart sina kurser med minst godkänt som resultat. Den som ställer för höga kunskapskrav riskerar att gå miste om pengar. Det borde ligga i de många studenternas intresse att få till en bättre utbildningspolitik, där inte (enbart) mätbara resultat är styrande.

Ett positivt tecken i tiden är Academic Rights Watch som ”vill bevaka den akademiska friheten i Sverige genom att uppmärksamma försök att inskränka lärares och forskares grundläggande rättigheter som yttrande- och åsiktsfrihet.” ARW skriver fortlöpande om ärenden där den akademiska friheten kränkts. Det handlar om misshagliga personer som avskedas, politiker som ställer krav och inkräktar på den akademiska friheten. Det handlar också om nedmonteringen av det kollegiala beslutssystemet till förmån för företagsliknande linjeorganisationer.

Ytterligare en motrörelse utgörs av det nybildade Professionsförbundet vars syfte är ”att bevara och förstärka professionalism vid svenska universitet och högskolor”. Också professionalismen är ställd under hot, när utifrån och uppifrån kommande föreställningar om effektivitet får övertrumfa lärares och forskares sakkunskap. Ja, det mullrar i leden. Maciej Zaremba skrev förra året en omskakande artikelserie i DN, ”Den olönsamma patienten”, om hur New Public Management (NPM), med inspektion och krav på mätbara resultat och effektivitet, tilläts deformera svensk sjukvård. Jag skulle gärna se – helst i god tid för valet 2014 – en motsvarande journalistisk granskning av vad NPM har gjort med den högre utbildningen. Inte för att vi som jobbar på högskolor och universitet inte vet, men för att fler måste få upp ögonen för vansinnet.

För att NPM-ideologin skall få legitimitet måste språket annekteras, begreppen besättas och omformas. Så arbetar alla ideologier. Det är mycket tal om ”kvalitet” i våra dagar, trots att vi vet att det oftast är en täckmantel för kvantitet, effektivitet och annat som kan mätas. Jag misstänker att ju mer vi arbetar utifrån principer om effektivitet och måluppfyllelse, desto mer talar vi om ”kvalitet”.  Är det läge att skippa talet om ”kvalitet”? Drar ordet med sig en ideologisk barlast som är så tung att vi måste hitta andra begrepp?

Ylva Hasselberg uttrycker saken mycket bra i sin bok Vem vill leva i kunskapssamhället? Essäer om universitetet och samtiden (2009, s. 73):

Alla sådana institutioner: kvalitetsgrupper, kvalitetssäkringsenheter etc. är dock främst sysselsatta med kvantitativa utvärderingar. Faktum är att jag vill gå så långt som att säga att den universitetsanställda som vill värna om kvalitet i sin verksamhet och som föredrar att umgås med människor som har samma prioritet gör bäst i att sorgfälligt undvika alla möten, grupper, människor som omnämns i samband med kvalitet.

Annonser
Det här inlägget postades i Forskning, Politik, Språk, Utbildning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Dags att sluta tala om ”kvalitet” i högskolan?

  1. Andrea Castro skriver:

    Bra om hur ord som ‘kvalité’ annekteras av NPM sinnade policyskrivare inom universitetet. i Håller helt med Ylva Hasselberg! Ett annat ord som definitivt annekterats är internationalisering. Se t. ex. Göteborgs universitets nya kommuniktationsstrategi: http://medarbetarportalen.gu.se/digitalAssets/1470/1470185_kommunikationsstrategi-f–r-g–teborgs-universitet.pdf.
    Se även intervjun med Eva Witt-Brattström på senaste Universitetsläraren. Det är deprimerande läsning men ack så sant: http://www.sulf.se/Universitetslararen/Arkiv/2014/Nummer-2-14/Har-kan-studenterna-lasa-och-forsta-en-text/

  2. magnuspangsal skriver:

    Andrea, visst är det så! Språket är ett vapen, det ser man så tydligt i högskolevärlden. Därför extra viktigt att analysera det och avslöja vilka betydelser som ligger bakom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s