RAF: Terror im Südwesten, Stuttgart

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg deltog jag nyligen i en konferens om RAF på Haus der Geschichte i Stuttgart. Den skall jag inte orda om här, men jag vill gärna säga något om den utställning om RAF-terrorn i sydvästra Tyskland som ramade in konferensen. Det hör till saken att påfallande många attentat utfördes i Tysklands sydvästligaste delstat Baden-Württemberg.

Utställningen är en ganska kuslig historia. Våldet, brutaliteten, dödandet står i fokus, i ett bunkerliknande rum med väggar, golv och tak som går i blodrött – här ett (förvisso svartvitt men ändå) foto från utställningshallen. Det första som möter besökaren är en krater i väggen och splitterformade skyltar som hänger från taket och lakoniskt meddelar vem som dödades när och var.

Går man vidare i rummet står man plötsligt framför en grå bunker: Stammheimfängelset utanför Stuttgart. Det var här som Ulrike Meinhof hängde sig i sin cell hösten 1976 och Andreas Baader, Jan-Carl Raspe och Gudrun Ensslin tog livet av sig natten till 18 oktober 1977. Där börjar utställningsrummet smalna av, som en tratt, men utan utväg. Det är våldets återvändsgrändslogik, och det var just den våldets logik som gjorde sig gällande i alla RAF:s attentat under det mest våldsamma året 1977. I den mycket smala änden av tratten skildras mordet på tyska arbetsgivareföreningens ledare (och före detta nazisten) Hanns-Martin Schleyer.

Haus der Geschichte förevisar många makabra föremål, bland annat motorcykeln på bilden här nedanför. På den satt gärningsmännen när de sköt juristen Sigfried Buback till döds i Karlsruhe i april 1977. Vem som höll i pistolen vet vi inte.

RAF-Suzuki

Utställningen har gjort succé – räknat i besökarantal om inte annat.  Skolklasser strömmar till. När jag var där kryllade det av gymnasister. Problemet med utställningen är att den saknar förklaringar och kontext. En besökare som inte något så när kan sin RAF-historia kastas in i ett skeende av eskalerande våld utan egentligt sammanhang. Hur uppstod egentligen RAF? Vad ville de? Vem var den där Meinhof egentligen? Baader? Var det verkligen ett ”Bürgerkrieg” (inbördeskrig) mellan stat och terrorister? Jag frågade en av kuratorerna. Han svarade att var ska man börja då? Ja, inte lätt. Hur RAF skall förklaras är fortfarande en tvistefråga.

Det har snart gått 37 år sedan den ”tyska hösten” -77. Men RAF är i hög grad närvarande i den tyska offentligheten. Konst, litteratur, film – överallt fiktiva bearbetningar, försök att förstå vad det var som hände.

Jag tänker på en krönika som Åsa Beckman skrev i DN för några år sen, om sin nyfikenhet på Ulrike Meinhof. Hon avslutar med orden: ”Och när RAF upplöstes gick livet i Västtyskland vidare som om ingenting hänt.” Inget kunde vara mer fel.

Annonser
Det här inlägget postades i RAF, Tyskland, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till RAF: Terror im Südwesten, Stuttgart

  1. Lena skriver:

    Det verkar vara en väldigt spännande utställning! Hade gärna varit med och sett den. Intressant också att RAF fortfarande finns med så starkt i den samtida samhällsdebatten.

  2. magnuspangsal skriver:

    Ja, den var mycket sevärd. Möjligen hamnar den på andra muséer framöver, så sista tåget kanske inte har gått.

  3. Ping: Mer om RAF och den svenska vänstern | Magnus P. Ängsal

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s